Sunday, September 23, 2012

Predikan Bryssel (och Luxemburg) 23/9 2012 16 e 3 ”Döden och livet”


Varje dop börjar med en bön om befrielse.
”Gud, du som ensam räddar från allt ont, befria personen från mörkrets makt. Skriv hennes namn i Livets bok, och bevara henne i ditt ljus, nu och alltid.”

Vad är mörkrets makt? Vad är det vi ber om?
Det här är inte Exorcisten, eller någon annan film om demoner eller djävlar. Det handlar inte om något slags diffust mörker djupt inom oss. Det handlar om livets största fiende. Det handlar om döden.

När vi står här, med händerna på ett huvud, ber vi för att barnet ska befrias från dödens makt. För oavsett hur vi vill och kan skydda våra barn, kan vi inte göra allt. Sorgen och glädjen vandrar tillsammans. Oavsett hur vi anstränger oss och försöker vara tillgängliga för barnen finns det en gräns för vår förmåga. Det finns en gräns, och bortom den kan vi bara be och hoppas och lämna över ansvaret till den som överskrider alla gränser.

När Jesus kommer fram till Betania är det ett tjutande gråtande kaos i Martas och Marias hus. Deras bror, Jesus gode vän, Lasaros är död. Han har varit död i fyra dagar. Man trodde att själen stannade vid den döda kroppen i tre dagar, men efter dess var allt hopp ute. Mitt i hopplösheten kommer Jesus till systrarna. Och de säger till honom, båda två: Om du hade varit här hade detta inte hänt! Kanske säger de det som en bekräftelse av vad de känner till om Jesus makt. Eller så är det en förebråelse, sorgens anklagande röst. ”Du kunde ha hindrat detta men gjorde det inte!”. Och Jesus gråter.

Han gråter, han är upprörd i sitt innersta. Även om han vet att han kan uppväcka Lasarus, är det människornas sorg som rör Jesus till tårar. Han lider med dem. Han kan inte ta bort smärtan de har känt. Han kan inte hindra dem från att lida. Men han kan ge liv.

Så Jesus gör det han är sänd att göra.
Han ger liv.

När vi döper, brukar vi tala om att dopet är en resa genom död till liv. Genom det farliga vattnet, orsaken till så mycket död och förstörelse. Genom det livgivande, livsnödvändiga vattnet, till ett nytt liv på andra sidan. Ett liv där inte döden har all makt. Ett liv som har en glimt av himmel i sig.

Lasaros kommer ut ur graven. Han är fortfarande svept i sina bindlar. Han luktar. Men han lever. Jesus sista ord till systrarna och de sörjande är ”Gör honom fri och låt honom gå.”

Döden binder inte längre Lasaros. Den binder ingen som vandrat genom döden till nytt liv, ingen som är döpt. Det kan vara så att vi ser likadana ut, vi kan vara märkta av svårigheter och sorg. Men mitt i vårt nya liv glimmar det av helighet, för döden kan inte hålla oss. Jesus gråter med oss, och Jesus lyfter bort den eviga dödens makt. Han lyfter bort rädslan. Det han önskar oss är liv, och liv i överflöd. Därför låter vi dopfunten, med det livgivande vattnet, vara kvar här framme. När du kommer fram till nattvarden, gå dit också. Teckna dig med korsets tecken, och påminn dig själv om att i dig, också, glimmar det av helighet.

Våra namn är skrivna i livets bok, där bredvid Lasaros namn. Vi är bevararade i Guds ljus. Inget mörker kan hålla oss.

No comments: